Agneta

Min fina, fina chef på folktandvården gick bort i förrgår. Det är enbart tack vare henne jag sitter här idag. Det var hon som fick mig att tänka i tandvårdsbanor.

När jag haft min praktik på folktandvården skulle det hållas ett ledningsmöte för alla cheferna inom folktandvården norbotten (tror jag det var. Kanske norra sverige, jag vet inte). Iaf så ville Agneta att jag som praktikant skulle komma dit och prata lite om min praktik och hur det kom sig att jag hamnat där.

Här är vad jag skrev:

"Jag kommer ihåg när jag 19 år gammal, just hemflyttad från Göteborg, satt i tandläkarstolen inne hos min tandläkare Agneta.  Mitt i undersökningen när vi sitter och väntar på att sköterskan ska framkalla röntgenbilderna frågar hon mig:

’Skulle inte du vilja ha en praktikplats här? Du är ju så trevlig, positiv och framåt du skulle passa här hos oss. Skulle du inte tycka att det var kul? Vi har en kille här nu som är på praktik, jag kan ta in honom om du vill fråga om hur det är.’


Jag tackade så klart nej. Skulle jag jobba inom tandvården? Glöm din dröm.

>

Men efter att jag gått därifrån kunde jag ändå inte släppa tanken. Detta var inte en tanke som jag delade med mig av till någon, inte ens min sambo, för jag tänkte, hur skulle jag kunna jobba där? Min skola var en mer praktiskt inriktad skola och där av var utbudet på kurser rätt begränsat. Jag tänkte för att bli tandläkare, sköterska (vilket var de enda yrkena jag trodde fanns då) måste man säkert ha högsta betyg.  Så jag la det på minnet, men lååångt långt bak i huvudet.


Jag började senare jobba och stannade på mitt nya jobb i ca ett och ett halvt år. Sen på grund av nedskärningar fick jag tyvärr sluta på det ställe. Och just i samband med detta så hölls det en Jobb & Studie mässa på Furuhedskolan som jag blev tipsad om. Jag åkte dit för att kolla in lite av utbudet som fanns och här kommer vi till det lite roliga.


En gång varannan timme på denna mässa så har alla ställen och skolor en information som man får gå på. Jag satt och väntade utanför ett företag som jag var intresserad av men de dök aldrig upp. Jag var nu tvungen att 10 min efter att alla informationer startat (och därmed alla dörrar till klassrummen stängts) hitta nått nytt som lät intressant och sedan smyga mig in där. INTE så sugen på det va! Så jag sa till min kompis ’ Vi går in genom första bästa dörr som är öppen’. Och innanför den första bästa dörren som var öppen satt…. Agneta!


Vi gick in och lyssnade på presentationen, det var ingen annan där så hon höll en speciellt för oss. När hon pratade om tandhygienister, och vad de gör, dök plötslig den där lilla tanken upp igen. Kanske det ändå skulle vara kul att testa?! Innan jag visste ordet av så hade jag fått mig en betald praktikplats på Folktandvården i kalix.  Där fick jag stanna i 3 månader.


Nu lite om själva praktiken.


Från början var det tänkt att jag skulle stanna i 2 månader, men jag fick frågan av Agneta, som tydligen var nöjd med mig, om jag ville förlänga med en månad i slutet av första perioden. Detta ville jag självklart göra!


Under första veckan jag var där fick jag vara inne i sterilen och lära mig hur den fungerar. Kunde då även passa på att plugga in alla namn, både på personer och på instrumenten. Efter det fick jag vara hos tandhygienisten Linda som från första stund var väldigt mån om att jag skulle få ut något av min praktik. Hon sa till mig ’Sitt nära! Glo in i munnen på folk! Fråga så fort du undrar nått! Gå in i de andra rummen om du tycker att du sett samma sak för många gånger här inne!’ Detta var väldigt skönt för mig som den nya praktikanten att slippa fråga om jag får se, eller känna mig osäker på vad jag får och inte får göra. Man är alltid osäker när man kommer till ett nytt ställe, även om jag nu rätt fort finner mig till rätta.


Jag var hos Linda i 2 veckor och sprang ibland även över till en tjej som pluggade 3:e året på hygienistutbildningen i Umeå som jobbar 50%. Även hon var väldigt välkomnande och utmanade mig snabbt att börja göra saker. Fick t.ex. polera tänderna på henne redan 2:a veckan för att få känna på hur det är att vara i en mun. Med henne kunde jag även prata om skolan, utbildningen och hur det är som ung att jobba med det här yrket. Och det tror jag har bidragit till mitt beslut att söka till tandhygienist nu i höst.


4:e veckan fick jag vara med en tandläkare, och där fick jag verkligen börja ’jobba’.  Jag fick assistera tandläkaren under lagningar, hela tiden med en sköterska bakom min rygg vilket gjorde att man kände sig trygg och sporrad till att testa lite mer.


Och jag måste säga att alla på kliniken har från första stund gjort allt för att jag ska trivas. Dom har verkligen intresserat sig för att ta reda på vem jag är och vad jag vill. Dom har pushat mig till saker som jag först varit tveksam till och kanske sagt nej till. Men genom att visa att dom litat på mig och mina förmågor så har jag tillslut testat och det har gått bra. Jag har kunnat gå fram och tillbaka mellan rummen både hos tandläkarna och hygienisterna och vart lika välkommen överallt. Har även fått möjligheten att vara med på en narkosbehandling, jag har fått vara med på uppsök på dagis hos 5-åringar. Fått träffa tandvårdsrädda patienter, vart med på motiverande samtal om att sluta röka m.m. Alltså jag har fått se och vara med på allt!


Det har vart superkul att få den här möjligheten och jag känner nu att jag är glad att dom skar ner personal på mitt andra jobb, jag är glad att jag missade det där andra företagets information för annars hade jag fortfarande suttit hemma och undrat vad jag skulle plugga till. För ska jag vara helt ärlig så hade jag inte kommit på tandhygienist själv om inte Agneta gjort så bra reklam för det."


Det är alltså historien om hur jag hamnade här i Umeå. Så som ni ser är det enbart Agnetas förtjänst. Hon såg potential i mig och att jag skulle passa som hygienist. Sen gav hon sig inte förrens jag stod i receptionen den där måndagen i februari och undrade vart mitt skåp var. Hon uppmuntrade mig och hjälpte mig så jag kunde läsa upp betyg på komvux samtidigt som jag hade praktik hos dom.

Hon var under hela min praktik väldigt mån om mig och att jag skulle trivas men även att jag skulle få se ALLT och göra så mycket som jag bara kunde tillåtas göra. Allt för att jag skulle få en så bra praktik som möjligt. Hon såg även mycket annat i mig som hon var noga med att få mig att utveckla. Som min skriv- och 'talar'talang. Mamma har alltid sagt att jag har det, men mamma är ju ändå mamma. Men när Agneta tog upp det insåg jag att det kanske var nått att ha ändå. Hon såg också till att utnyttja den både för hennes del och för min personliga utveckling. Som när jag fick komma och prata för ledningsgruppen och även denna bloggen är hennes förtjänst.

Det är med stor sorg och saknad jag skriver detta inlägg. Kände henne en så väldigt kort tid tyvärr men känner ändå att jag kom henne väldigt nära då hon blev en sorts mentor för mig. Jag har henne mycket att tacka för och önskar att jag vart tydligare med det förut.

Mina tankar går till hennes familj som måste ha det oerhört tufft just nu och till alla kollegor i Kalix. Hon var alldels för ung för detta öde, men det är så det fungerar tyvärr. De som förtjänar det minst är de som drabbas.

Kommentarer
Postat av: Sara

nämen... usch så tråkigt. hur gick det där till egentligen?

2010-10-14 @ 22:14:49
URL: http://www.sarakomsaja.se
Postat av: Carina Mattsson

Tack för att du skriver till och om oss. Jag är glad att Agneta fick syn på dig och lockade dig till Folktandvården.

Carina Mattsson, Folktandvården Norrbottens läns landsting

2010-10-20 @ 13:24:36
Postat av: Bitte

Precis så ser jag på Agneta också. Hon var otroligt engagerad i allt hon gjorde. Det var så roligt att ha kontakt med henne just därför. Vi jobbade ihop inför planeringen av sommarstudenterna här hos oss och det fungerade alltid så bra. Hennes bortgång är en stor förlust som jag och många med mig sörjer.

2010-10-21 @ 15:27:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0